> Vad vi ser, synsinnet.

Vi ser ofta mer än vad ögat egentligen uppfattar.
Jämför med vad en kamera ser i en glasyta mot vad vi uppfattar av det som visas bakom glaset.

Det finns ett intressant område inom psykologin som kallas gestaltpsykologi.
Gestaltpsykologin försöker beskriva hur vår varseblivning fungerar, hur vi sammanställer och tolkar tex våra synintryck och skapar en förståelig bild i vårt sinne.
Bla säger man att “helheten är något annat än summan av delarna” (Wikipedia).

Och vad kan nu detta egentligen innebära, hur fungerar det?
Ett exempel är följande bilder. För många betraktare är det bara en massa svarta fläckar – för de verkar sakna sammanhang.
   
Lite längre ner på sidan är bilderna förtydligade och vanligtvis efter att ha fått insikten om vad bilderna föreställer, brukar man efteråt direkt känna igen och se vad fläckarna ska återge när man stöter på bilden igen.

När man tittar på tex ett skyltfönster, så brukar man inte ha några större bekymmer att se vad som visas bakom glaset. En kamera ser inte på samma sätt.
Om man i stället fokuserar på själva glasytan på skyltfönstret, brukar jag facineras av hur synen kan se igenom alla störande reflektioner och i princip bara se det som ställs ut bakom det speglande glaset.
Jag ser det som ett bevis på vårt synsinnes starka förmåga samt lite ett bevis på vad gestaltpsykologin talar om. Det handlar mycket om på vad och hur vi fokuserar vår uppmärksamhet, och hur vårt sinne återskapar bilden.

Så här, ungefär, kan det se ut i verkligheten – i alla fall i min verklighet.
Jag gjorde ett experiment och fotograferade av lite glasytor. Sedan skapade jag med retusch några simulerade bilder av hur jag upplever glasytor och reflektioner, vilket är rätt stor skillnad. Mitt sinne lyckas filtrera bort en stor del av de störande reflektionerna.

först som kameran avbildar …                                                                            … vad jag ser när jag tittar …
först som kameran avbildar …                                                                            … vad jag ser när jag tittar …

Denna effekt, att se igenom, kan man (i alla fall jag) tydligt se när man är ute i skogen och tittar ner i en bäck. Jag fick en bild av Tamia Nelson, som är tar sig fram i kanot och på cykel och upplever omvärlden. Hennes bild är gjord för att visa effekten av polarisationsfilter, men illustrerar väl fenomenet hur speciell vår syn/ upplevelse är.

Reflektioner i vatten: Utan polarisationsfilter, med filter

Det finns betydligt mer att tala om i detta sammanhang, men det skriver jag ett manuskript om.

Bilderna från ovan – med lite tolkningshjälp 🙂
   

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *