> Förgrund – bakgrund, djup i bild

Det är vår och naturen vaknar från vintervila till intensiv aktivitet. Som vi längtat …

Naturligtvis vill man fånga denna fascinerande tid, dels för att behålla minnet, dels för dela med till andra.
Men, tricket är att få med lite av det vackra scenario vi ser med vårt stereoseende i en lite platt fyrkant.

Exempel; bokskog.
Bokskogen blir lite renare bildmässigt eftersom träden är höga och majestätiska. Lövverket blir mycket tätt och släpper inte ner så mycket ljus vilket leder till att marken är ren från undervegetation – scenen blir renare, enklare.
Ändå blir en bild väldigt platt jämfört med upplevelsen när man står där. Ett trick är att använda starkt vidvinkel för att betona djup, men det blir gärna platta bilder i alla fall.

Denna bild tagen med stark vidvinkel, motsvarande 18mm.

Bilden här motsvarar inte särskilt hur jag upplevde den vackra skogsbacken. Den starka vidvinkeln betonar förgrund och håller tillbaka bakgrund, så resultatet är bättre än med normaloptik. Bilden är lite obalanserad, bla så pekar det närmsta, låga lövverket åt fel håll – det hade gjort sig bättre om det varit till vänster om stammen (i mitt tycke).

För att bättra situationen tar jag en annan bild där en väg bidrar med både linjespel och för oss människor symbolik. Vägen representerar ju bland annat resa, rörelse.


Denna bild tagen med vidvinkel, motsvarande 30mm.

Vägen skär nu igenom för- och bakgrund. Den är dessutom böjd i lite behaglig s-kurva, en helt rak väg hade blivit tråkigare. Den branta bergssidan stupar neråt, vilket bidrar till spänning.
En majoritet tolkar linjer som går uppifrån vänster ner till höger som utförsbacke, fallande riktning. Linjer som går åt andra hållet, nerifrån vänster upp till höger brukar tolkas som uppförsbacke, stigande riktning.

Exempel på tydligare djupverkan, en mer framträdande väg.


Denna bild tagen med normalperspektiv, motsvarande 50mm.

Vägen i denna bild är mycket tydligare och har mer kurva i sig. Kurvsvepet går mot ögat och blir därför mer aktivt.

En bild där två del-scener konkurrerar och splittrar bilden.


Denna bild är vidvinklig, motsvarande 24mm.

Vägen går åt sitt håll, sjön ligger åt sitt och mitt i delas bilden av två träd tätt inpå varandra. Uppdelningen i bilden skapar i mitt tycke obalans.

> Gestaltlagar, förgrund – bakgrund

Vår förmåga att se och tolka det vi ser är bland annat ämnet inom perceptionspsykologin och specifikt gestaltlagarna. Gestaltlagarna strukturerar ett antal grundelement som styr vårt sätt att uppfatta vår omvärld.

I en tidigare artikel, , visar jag på fenomenet att se igenom reflektioner som jag tycker är en både stark och fascinerande förmåga vårt synsinne har.
Inom gestaltpsykologin talar man om figur – grund fenomenet.
   

Bilden med dalmatinern är en bra illustration på vår förmåga, ibland oförmåga, att urskilja meningsfull information.

Det finns en uppsjö bilder som visar en annan aspekt och det är bilder med dubbel betydelse, även kallat multistabila bilder.
Jag har tagit en klassisk bild och försökt förtydliga den så att det ska vara enklare att se den unga kvinnan, eller den gamla kvinnan som bilden innehåller.

En klassisk dubbeltydig bild …

                             
En ung kvinna vänder sig bort, en äldre kvinna tittar ner …

Vad ser i en bild påverkas till stor del av hur vi använder vår uppmärksamhet, vårt fokus.
Men vårt synsinne bygger till stor del på tidigare erfarenheter och tolkningar.
Enligt uppgift från hjärnforskare vägs det våra ögon tar in med en mycket större mängd tidigare minnen. När vi tittar på en scen, går synimpulserna till syncentrum, men där utvärderas informationen och tillbaka till vår upplevelse av scenen skickas nu sex gånger så mycket information. Dvs, vi filtrerar till största delen det vi ser.
Vi har alltså färdiga scenarier i vårt minne som hjälper oss att tolka och förstå. Vi behöver inte lägga någon större energi på att förstå trädet vi ser på gatan, eftersom vi blixtsnabbt deklarerar trädet som just ett allmänt träd, såvida vi inte är särskilt intresserade av träd, eller något speciellt händer i trädet.

Här visas en annan multistabil bild gjord av den schweiziske konstnären Sandro Del-Prete.


En bild med flera budskap … © Sandro Del-Prete

Denna bilden har intressant historia kring sig.
Det påstås att vuxna ofta endast ser ett kärlekspar, medan yngre barn nästan bara ser ett antal delfiner. Vuxna ser utifrån en annan horisont och erfarenhetsgrund.
Enligt konstnären var det ett par nunnor som ondgjorde sig över bilden när den ställdes ut på Museum of Science i Boston, i en utställning om illusioner. Men nunnorna lär har förstummats när man påpekade att bildens tolkning hängde starkt ihop med personliga erfarenheter.

Här nedan följer en variant där de “dolda elementen” i bilden markerats.


En annan populär bild från nätet, här förtydligad med lite färg.


Ytterligare populär bild från nätet. Beroende på hur man fokuserar uppmärksamheten kan fronten på kuben växla plats. När man lägger fokus på den “bakre” ytan (om den är det) så pekar därmed framsidan uppåt, och om man fokuserar på den “främre” ytan så pekar framsidan neråt.

Sammanhanget i en bild kan leda till olika tolkning. Beroende på storlek kan bilder få varierande betydelse. Storleken och skalan på motivet inverkar på hur vi tolkar innehållet.

   

> Vad vi ser, synsinnet.

Vi ser ofta mer än vad ögat egentligen uppfattar.
Jämför med vad en kamera ser i en glasyta mot vad vi uppfattar av det som visas bakom glaset.

Det finns ett intressant område inom psykologin som kallas gestaltpsykologi.
Gestaltpsykologin försöker beskriva hur vår varseblivning fungerar, hur vi sammanställer och tolkar tex våra synintryck och skapar en förståelig bild i vårt sinne.
Bla säger man att “helheten är något annat än summan av delarna” (Wikipedia).

Och vad kan nu detta egentligen innebära, hur fungerar det?
Ett exempel är följande bilder. För många betraktare är det bara en massa svarta fläckar – för de verkar sakna sammanhang.
   
Lite längre ner på sidan är bilderna förtydligade och vanligtvis efter att ha fått insikten om vad bilderna föreställer, brukar man efteråt direkt känna igen och se vad fläckarna ska återge när man stöter på bilden igen.

När man tittar på tex ett skyltfönster, så brukar man inte ha några större bekymmer att se vad som visas bakom glaset. En kamera ser inte på samma sätt.
Om man i stället fokuserar på själva glasytan på skyltfönstret, brukar jag facineras av hur synen kan se igenom alla störande reflektioner och i princip bara se det som ställs ut bakom det speglande glaset.
Jag ser det som ett bevis på vårt synsinnes starka förmåga samt lite ett bevis på vad gestaltpsykologin talar om. Det handlar mycket om på vad och hur vi fokuserar vår uppmärksamhet, och hur vårt sinne återskapar bilden.

Så här, ungefär, kan det se ut i verkligheten – i alla fall i min verklighet.
Jag gjorde ett experiment och fotograferade av lite glasytor. Sedan skapade jag med retusch några simulerade bilder av hur jag upplever glasytor och reflektioner, vilket är rätt stor skillnad. Mitt sinne lyckas filtrera bort en stor del av de störande reflektionerna.

först som kameran avbildar …                                                                            … vad jag ser när jag tittar …
först som kameran avbildar …                                                                            … vad jag ser när jag tittar …

Denna effekt, att se igenom, kan man (i alla fall jag) tydligt se när man är ute i skogen och tittar ner i en bäck. Jag fick en bild av Tamia Nelson, som är tar sig fram i kanot och på cykel och upplever omvärlden. Hennes bild är gjord för att visa effekten av polarisationsfilter, men illustrerar väl fenomenet hur speciell vår syn/ upplevelse är.

Reflektioner i vatten: Utan polarisationsfilter, med filter

Det finns betydligt mer att tala om i detta sammanhang, men det skriver jag ett manuskript om.

Bilderna från ovan – med lite tolkningshjälp 🙂
   

> Avbildning – upplevelse. Vad ser vi …

En kamera är en apparat som efter bästa förmåga försöker avbilda en scen.
Det vi (jag) upplever när vi tittar på en scen kan vara mycket annorlunda än vad kameran fångat.

Man befinner sig i olika stämning och har olika bagage som konstant påverkar tolkningen av vad vi ser.

Jag har ibland hamnat i diskussion kring vad man får, respektive inte får göra med/ i en bild.
En dokumentär bild ska visa vad som skett i en scen. Det kan tyckas klart att man inte ska retuschera och förändra i en dokumentär bild – i så fall förvrängs ju sanningen.
Å andra sidan kan det räcka med att vrida kameran lite, eller beskära bilden efteråt, för att helt vända på tolkningen av bilden.
Andra bilder har till syfte att skapa eller återge stämning. Där befinner jag mig ofta i mitt bildskapande. Då blir bilden ett råmaterial som kan behöva olika mängd justering för att komma i harmoni med mitt minne av tillfället, eller vad jag vill att tillfället ska vara.

Kameran har rätt mycket begränsningar som påverkar bildresultatet olika mycket.
Som belysande exempel brukar jag ta vår förmåga att se en scen. Bildparet nedan belyser detta. Första bilden visar vad kameran registrerat, i detta fallet ändå framkallat för att lätta skugga och rädda lite high-light. Den andra bilden återger mitt minne av scenen, det mina ögon kunde se, mitt minne av upplevelsen.

Kamerans uppfattning av scenen …

Mitt minne av scenen.

Det var ju minst en timme innan solnedgång, och då är det allmänt ljus ute. Inte tungt mörker.

Bildexemplen visar svårigheten med dynamiskt omfång. Våra ögon ha mycket större än en proffskamera.
Dessutom rör sig våra ögon blixtsnabbt fram och tillbaka i en scen, något vi inte tänker på, eller ens uppfattar. Då “filmar” vårt seende scenen, bygger ihop den och kompenserar så att säga exponeringen hela tiden och skapar en bild i vårt sinne.

Dynamiskt omfång får tjäna som illustrerande exempel – det finns många fler, mindre tydliga effekter som påverkar vår tolkning. Sinnesstämningen och det fokus man har för stunden kan ge radikalt olika tolkningar av en och samma situation.

Fler före – efter bilder; vad kameran sett och vad jag minns.
Bildordning; först vad kameran ser – sedan min syn.

Egen-VadViSer

Så frågan är hur mycket kan man egentligen tillskriva en kameras objektivitet – vilket är intrycket jag får i stunden, hur är mitt minne, och vad vill jag förmedla och betona.

> Egen eye-track – skärmflygare

Nu är det dags för en av mina egna bilder och tester, nr två.

Vid testerna i paperSense jämfördes bla. effekten av presentation på skärm eller papper, med eller utan folk, samt även hur olika komplexitet i bildkomposition påverkar hur vi ser på/ i en bild.
De tre bilder som fick mest uppmärksamhet var alla av enklare, renare uppbyggnad. Knappast en överraskning – rena och klara kompositioner tar man till sig lättare.

I mina egna analyser brukar jag med hjälp av bildmanipulation i PhotoShop prova att skapa olika varianter av samma originalbild. Då kan man ibland se olika effekter och jämföra hur olika detaljer eller komposition verkar.
I detta test har jag presenterat två varianter av en bild för 4 olika deltagare (samt mig själv), varav två är mycket bildtränade och två mindre intresserade av bild. Tre är runt 60 års åldern, en är bara 9 år.

– Originalversionen är redan lite manipulerad för jag har arrangerat om skärmflygarna så att de i mitt tycke bildar en snyggare grupp.
Bildens uppbyggnad är att den öppnar sig åt höger, och därmed är lite stängd från början (vänstersidan). Bilden faller ut åt höger och blir därigenom lite obalanserad.
– Den manipulerade bilden är spegelvänd och fångar upp blicken bättre, vilket ger en lugnare komposition. Vidare har jag tagit bort vissa störande detaljer nere i marken, samt även en fågel i himlen. Jag tycker denna variant blir bättre balanserad och lugnare.

Enligt eye-trackingen får den manipulerade bilden 20% mer uppmärksamhet än originalet.
Nu är ju testgruppen liten, så man kan inte dra så stor slutsats av den siffran. Bilderna visades under 8 sekunder och ingick i en svit om ca 35 bilder. Det var några bilder mellan, så de kom inte direkt efter varandra.
– När man kikar på sammanlagd eye-tracking så är effekten av retuschen tydlig. Bilden blir mer koncentrerad, vilket är min avsikt.
– Jag visar även ett antal videos där man kan se hur blicken hos de olika testpersonerna har sökt av bilderna.
Med videorna kan man se att det finns två huvudstrategier när man tittar; fokuserat eller allmänt avsökande. Vidare ser man också att i princip alla börjar titta på skärmflygarna därefter marken och resten av bilden.

Own EyeTrack 2
Originalbilden; nästan. Skärmflygarna har flyttats om, se nedan.

Own EyeTrack 2
Detaljbild av skärmflygarna, i den gruppering de hade när de fotograferades.

Own EyeTrack 2
Modifierad bild, spegelvänd och lite retusch här och var.

Den sammanlagda eye-trackingen i respektive bild, fem personer.
Own EyeTrack 2
Originalbilden, lite mer splittrad än den följande retuscherade.

Own EyeTrack 2
Modifierad bild, här mer samlad eye-tracking. Avsikten att skapa en bättre balanserad bild har fungerat bra hos den testade publiken.

Här nedan följer ett galleri i vilket man kan bläddra mellan de olika versionerna och testpersonernas eye-trackingresultat.
Längre ner kommer även länkar till videoinspelningar.
Det är vid något tillfälle stor skillnad i vad eye-trackbilden visar och vad filmen visar. Det beror på att om man flyttar blicken väldigt snabbt, så tolkar programmet inte det som en fixering som ger upphov till en färgad fläck. Däremot kan man i detalj se hur ögat vandrat runt i bilden när man studerar videon. Det krävs en viss mängd tid/ uppmärksamhet för att räknas som en fixering, vilken bidrar till det färgade molnet.
– Alla tester visas i samma ordning; först originalbilden, därefter den modifierade bilden:
Kvinnlig konstnär
Fotograf
Ung flicka, nio år
Man, runt 60 år
Jag, Bengt.

Egen eye-track 2

Nedan följer videoinspelningar av varje eye-tracking.

Film – Originalbild: Konstnär

Film – Originalbild: Fotograf

Film – Originalbild: Flicka nio år

Film – Originalbild: Man 60 år

Film – Originalbild: Bengt

Film – Modifierad bild: Konstnär

Film – Modifierad bild: Fotograf

Film – Modifierad bild: Flicka nio år

Film – Modifierad bild: Man 60 år

Film – Modifierad bild: Bengt

> Egen eye-tracking av en bild …

Materialet till denna artikel har jag själv samlat in med egen utrustning och försökspersoner ur min bekantskapskrets. Artikeln återger privata funderingar kring bildkomposition i relation till vad ögat registrerar.

Jag samlar material till en bok om bildkomposition. Boken bygger delvis på etablerade regler för bildkomposition, men med konkreta varianter på bilder som jag manipulerar fram. Vidare med egen utförd eye-tracking för att visa vad ögat i sig egentligen bryr sig om.

Denna artikel är ett prov som mest kretsar kring en bild av några människor vid en strand en sommarkväll.
I detta testfall visar jag inte på alternativ i bildkompositionen, utan visar bara resultat av en eye-tracking session, där i huvudsak tre personer ingick. Jag körde bilden vid två tillfällen, i ett flöde av andra bilder med ca 15 min mellan. Det blir viss skillnad mellan gångerna.

Att bara använda tre testpersoner, där jag dessutom själv ingår, är lite ovetenskapligt. Vill man kunna påvisa något med säkerhet, så bör man ha tillgång till 30 personer eller mer. Men – jag är primärt mer intresserad av kvalitativt test för att finna uppslag kring hur man tar till sig bilder.
Så detta lilla test kan ge upphov till en del intressanta infallsvinklar och inblickar hur vi hanterar visuell information, som i sin tur kan skapa frågeställningar för uppföljande tester.

Bilden i sig tycker jag innehåller flera aspekter;
– den visar en afton vid havet som man kan associera till lugn och behaglighet
– personerna i bilden verkar befinna sig i olika sinnesstämning, den i rullstolen med två personer runt sig kan se nedslagen ut eller upptagen av något, medan ungdomarna till höger ser lite uppsluppna ut
– bildkompositionen är enkel och ren utan störande inslag. Bilden är koncentrerad kring gruppen med personer
– man ser inte ansiktena vilket öppnar mer för egna tolkningar

Bilden visades i 8 sekunder. Bilden ingick i två testsviter om ca 95  olika bilder.

Eye-trackingen visar resultat för varje testperson i form av en heat-map, samt en heat-map där resultaten från de tre är kombinerade. Längre ner i artikeln visas inspelningar av ögonrörelserna. (länk till mer info om eye-track)
I testet deltog en flicka på 9 år, en man på 60 år samt jag (61 år) som har tagit bilden och valt den. Flickan som 9 år är inte särskilt intresserad av bilder i sig. Mannen på 60 år, är intresserad av bild och film, men arbetar inte inom området. Jag (Bengt) är expert inom bild – i alla fall självutnämnd. En extra bild ingår i bildgalleriet från en konstnär.

Wheelchair – sunset at Skagen

En bild som öppnar för olika personliga tolkningar beroende på betraktarens egen sinnesstämning, bakgrund och erfarenheter.

Combined heat maps
Heat-map’ar från första omgången; flicka nio år, man 60, jag 61 och sist en kombination av alla. Längre ner följer ett galleri där man kan växla och jämföra heat-map’ar.

Bilden ovan visar de tre försökspersonernas fokuseringar i bilden. Den sitsta bilden märkt “All 3 combined” visar den sammanlagda fokuseringen av de tre testpersonerna.
Heat-map’arna visar på varierande intresseområden i bilden, delvis fokuserat på gruppen, delvis för omgivningen runt gruppen.

Egen eye-track 01

Nedan följer tre videofilmer som var och en återger hur ögonen vandrade runt när man tittade på bilden. Filmerna visar i vilken ordning bilden har sökts av, samt på sätt det skett. Hela sekvensen visas, men av stort intresse brukar de första 2 – 3 sekunderna vara, då man försöker förstå bilden innan man utforskar den mer noggrant.
I filmerna ser vi hur ryckigt ögonen betraktar, vilket kallas sackader.

Eye-track, flicka 9 år. Testtillfälle 1 och 2

Eye-track, man 60 år. Testtillfälle 1 och 2

Eye-track, Bengt, författaren, 61 år. Test ett och två.

Extra video – ett test med en konstnär.

Kommentarer …

Man ska kunna skriva kommentarer till artiklar nu.
Men innan en kommentar visas, så måste den se över, vilket kan ta en stund innan jag kommer åt att göra det (jag jobbar “vanligt” under dagarna).

coffe-comment
Jag ser fram emot respons kring innehållet och därigenom hitta nya synvinklar kring bild och hur bild fungerar i vårt medvetande och undermedvetande.

Feedback är kunskapens näring 🙂

Relativa och absoluta värden …

Denna webplatsen handlar om bilder och bildkomposition.
Flera artiklar handlar om ett forskningsprojekt, PaperSense, där vi bla. jämförde en bild som i ena versionen hade människor med, i andra versionen visades utan människor i bilden. Samtidigt jämfördes skillnaden om bilden visades på bildskärm eller utskriven på papper.
I båda fallen var skillnaderna överraskande stora.

PaperSense with - without people in a picture.
Originalbilder copyright Inter IKEA Systems B.V.

Mängd uppmärksamhet; skillnaden visas dels som relativa värden i form av färgade moln som lagts ovanpå bilden. Grönt representerar låg uppmärksamhet och rött visar på intensivare uppmärksamhet.
Men: Bilden till vänster har fått värdet 472 och bilden till höger där ingen människa visas har fått värdet 131, ner till 28% för den högra bilden.
Heat-map’arna ger dock intrycket att den högra bilden fått mer uppmärksamhet. 
Så man får vara uppmärksam på vad siffrorna innebär.

Eye-tracking användes för att fånga skillnaderna i uppmärksamhet. I bilden ovan ser man tydligt hur en människa drar till sig den största mängden uppmärksamhet.
Men heat-map’arna visar som sagt bara den relativa skillnaden.
Bilden med flickan drog till sig ungefär totalt tre gånger så mycket uppmärksamhet.